På svenska

Nätverket för Stjärnfamiljer

Producerar information om behoven hos olika familjer.

Målet är att uppmärksamma beslutsfattare och yrkesfolk på olika familjers synvinklar och på så sätt göra Finland till ett bättre land för familjer av alla slag. Utgångspunkten är mångfalden av familjer i Finland.
Redan över en tredjedel av de finländska familjerna räknas till stjärnfamiljerna, och deras antal ökar hela tiden.

Därför ska man i beslutsfattandet och i det professionella arbetet med familjer alltid beakta olika familjekonstellationer.

Nätverket består av tio familjeorganisationer som representerar olika slags familjer. Projektet Alla familjers Finland (2013–2016) är en del av nätverkets verksamhet.

 

ATT BEMÖTA OLIKA SLAGS FAMILJER

Nedan har vi samlat information om aspekter som bör beaktas då man bemöter olika familjer. Informationen är grupperad enligt familjetyp. Det är dock viktigt att komma ihåg att alla familjer av en viss typ inte är likadana, vad som står för en, står nödvändigtvis inte för en annan. Men med dessa konkreta tips och tankar kommer man igång.

Viktigast av allt är att ha en öppen attityd och låta varje familj känna sig accepterad sådan som den är.

ADOPTIVFAMILJER

FAMILJER MED TVÅ KULTURER

FAMILJER SOM FÖRLORAT ETT BARN

FAMILJER SOM FÖRLORAT EN FÖRÄLDER

FLERLINGSFAMILJER

REGNBÅGSFAMILJER

FOSTERFAMILJER

OFRIVILLIGT BARNLÖSA

BONUSFAMILJER

ENSAMSTÅENDE FÖRÄLDRAR

 

HUR BEMÖTA EN ADOPTIVFAMILJ?

Att bli adoptivförälder innebär ofta att en långvarig dröm går i uppfyllelse. Familjen har kanske väntat på sitt barn i flera år – eller så har barnet kommit alldeles oväntat snabbt. Barnet kan vara en liten baby som adopterats inom Finland eller ett större barn som adopterats från utlandet. Det är viktigt att familjen får hjälp och stöd i alla skeden av adoptivföräldraskapet, såväl under väntan som när barnet kommer till familjen och i barnfamiljens vardag.

En utlandsadoption tillför ofta också familjen en främmande kultur som det är viktigt att föräldrarna uppmuntrar i sin fostran av barnet.

Vad ska du som kommer i kontakt med adoptivfamiljer beakta i ditt arbete?

Det är bra att träffa adoptivföräldrarna innan de åker iväg för att hämta hem sitt barn.
De flesta adoptivföräldrar har väntat länge på familjetillökningen. Var glad och gratulera dem!
Uppmuntra familjen att bekanta sig med andra adoptivfamiljer.
I en adoptivfamilj finns bara egna barn och riktiga föräldrar.

 

HUR BEMÖTA EN FAMILJ MED TVÅ KULTURER?

Med familjer med två kulturer avses familjer där föräldrarna är födda i olika länder, har olika kulturell bakgrund och nästan alltid också olika modersmål. I Finland bor över 65 000 par och familjer med två kulturer. Cirka hälften av familjerna är barnfamiljer.

Vad ska du som kommer i kontakt med familjer med två kulturer beakta i ditt arbete?

  • Samtidigt med flytten till det nya hemlandet och de anpassningssvårigheter som följer blir det ofta aktuellt att bilda familj. Anpassningssvårigheterna belastar också den finländska partnern och tar resurser från föräldraskapet och förberedelserna för familjetillökningen.
  • Barnfamiljer med två kulturer behöver ofta utomstående hjälp med barnen i vardagen, eftersom den ena förälderns släktingar bor långt borta.
  • Den utländska partnern kan i synnerhet i början, efter flytten till Finland, ha väldigt få egna vänner och intressen, och det kan också vara svårt för honom eller henne att få jobb.
  • Familjens ekonomiska situation är ofta ett stort stress- och orosmoment för den finländska partnern i början av parförhållandet.

Många verksamhetsmodeller och rekommendationer för mångkulturellt arbete lämpar sig också för bemötandet av familjer med två kulturer, särskilt då den utländska partnern som behöver service är mamman i familjen. Samma aspekter ska också beaktas när man bemöter en finländsk mamma med en utländsk partner.

  • Beakta den utländska partnerns synvinkel och förhoppningar.
  • Uppmuntra föräldrarna att tala sina egna språk med barnet.
  • Behandla dem som individer, inte som typiska representanter för en viss kultur.
  • Gå in för en sonderande, lyhörd och respektfull attityd mot familjen och dess kulturella identitet.
  • Stöd föräldrarna i parförhållandet och barnens fostran inom ramen för två kulturer.
  • Påminn familjen om hur viktigt det är att tala öppet om allting.

 

HUR BEMÖTA EN FAMILJ SOM FÖRLORAT ETT BARN?

Det är svårt att föreställa sig en större sorg än att förlora sitt barn. När ett barn dör, dör samtidigt en del av familjens framtid. Familjemedlemmarna reagerar alltid individuellt på förlusten av barnet. Även sorgen är individuell. Det ska finnas rum för vars och ens sorg i familjen.

Vad ska du som kommer i kontakt med familjer som förlorat ett barn beakta i ditt arbete?

  • Sörjande föräldrar orkar inte nödvändigtvis själva ta kontakt med hjälpande instanser även om de känner ett stort behov av det.
  • Ansvaret för att familjen får stöd och hänvisas till fortsatt stöd ligger alltid hos dem som arbetar med familjerna.
  • Respektera familjens sorg över förlusten av barnet, oberoende av hur och i vilden ålder barnet har dött. Barnet finns där när graviditeten börjar, och relationen barn-förälder fortgår även efter att ett barn blir myndigt.
  • Varje familjemedlem reagerar på sitt eget sätt på sorg och död. Kom ihåg att fråga hur familjen mår även om det gått en lång tid sedan barnets död.
  • Sorgen går aldrig helt över, utan den ändrar form och man lär sig småningom att leva med den. Förvänta dig inte att den sörjande ska “komma över” eller glömma sin förlust inom en viss tid.

I stödet till familjen är empatisk tystnad och ordlös närvaro ett bättre alternativ än att säga: “Ni är ännu unga, ni kan få flera barn”, “Tiden läker såren, det blir nog bra”, “Nu måste du vara stark så att du orkar stödja de andra i familjen”, “Jag vet hur det känns”, “Sörjer du ännu, det var ju så länge sedan?”.

I ditt arbete ska du ta hänsyn till såväl alla familjemedlemmar som olika slags familjekonstellationer, så kallade stjärnfamiljer. När ett barn dör inverkar det alltid på parförhållandet, oberoende av familjekonstellationen. Den biologiska föräldern har kanske inte bott med barnet och livskamraten är kanske inte barnets förälder. Trots det påverkar barnets död livet för alla närstående.

Barnets sorg

  • Även ett litet barn reagerar på förlusten av ett syskon och kan sörja på sitt eget sätt.
  • Tro inte att barnet inte sörjer om han eller hon inte gråter eller inte talar om det inträffade.
  • Ge barnet lov att tala om sorg och död.
  • Hänvisa familjen till stöd
  • Om familjen ger sitt tillstånd till det kan du skicka föräldrarnas kontaktinformation till stödföreningen KÄPYs kansli. Föreningen kontaktar då familjen och berättar om vilka stödformer som finns att få.
  • Både yrkesfolk och familjer kan beställa stödlitteratur från föreningen KÄPY.

 

HUR BEMÖTA EN FAMILJ SOM FÖRLORAT DEN ENA FÖRÄLDERN?

I Finland förlorar varje år cirka 4 500 personer i arbetsför ålder sin partner och cirka 2 500 minderåriga barn förlorar en förälder. Föreningen Suomen nuoret lesket ry erbjuder kamratstöd till efterlevande i arbetsför ålder och deras barn. Föreningen ger också råd och handledning beträffande skötseln av ärenden efter partnerns bortgång. Dessutom vill föreningen påverka den efterlevande familjens juridiska och ekonomiska ställning och missförhållanden i samband med denna.

Vad ska du som kommer i kontakt med efterlevande familjer beakta i ditt arbete?

När en förälder dör är det alltid en traumatisk upplevelse som rubbar familjens trygghetskänsla.
För den efterlevande partnern innebär förlusten av livskamraten total enskild vårdnad.
Han eller hon belastas förutom av sorgen även av många lagstadgade skyldigheter som ansluter sig till förlusten av partnern, bevakningen av barnens intressen och de många ärenden som ska skötas.
Sorgen är allomfattande: den påverkar kroppen, beteendet, känslorna, tänkandet och de sociala relationerna, och den tar tid och kraft hos både vuxna och barn.
Stöd ska finnas att tillgå under en tillräckligt lång tid.

De sörjande uppskattar yrkesfolk som möter familjen frimodigt
Ta kontakt och erbjud information om det stöd som finns att få.
Kartlägg familjens stödnätverk.
En viktig stödform för familjer som förlorat den ena föräldern är konkret hjälp i vardagen med hushåll och barn.
Innan barnet återvänder till daghemmet och skolan är det bra om de anställda kan tala med barnet och föräldern och komma överens om praktiska frågor, till exempel om hur man ska berätta om dödsfallet och hålla kontakt.

Tala ärligt till barnet om döden
Uppmuntra barnet att tala om det som hänt.
Barn är ofta oroliga över hur föräldern ska orka och försöker ibland “bespara” honom eller henne genom att inte visa sin egen sorg.
Förstärk barnets trygghetskänsla med hjälp av vardagliga rutiner och en vuxens närvaro.
Funktionella metoder såsom att leka, berätta sagor och rita lämpar sig bra för bearbetning av sorg.
Hjälp och uppmuntra barnet att hantera olika känslor och att minnas den förälder som gått bort.
Ge rum för barnets sorg.

Information om barns sorg och en guide för stödet: www.nuoretlesket.fi/lapsen-ja-nuoren-suru

Verksamhet för familjer som förlorat den ena föräldern ordnas förutom av Suomen nuoret lesket ry även av bland annat Föreningen för Mental Hälsa i Finland, församlingarna och Pensionärsförbundet (kurser för efterlevande). På Suomen nuoret lesket ry:s webbplats finns information om olika instansers verksamhet. Samhället erbjuder stöd bland annat hos psykologerna inom hälso- och sjukvården och på familjerådgivningen.

HUR BEMÖTA EN FLERLINGSFAMILJ?

I Finland föds det tvillingar och trillingar i cirka 800 familjer per år. Fyrlingar föds mer sällan. Att vänta och föda tvillingar och trillingar är annorlunda än att få bara ett barn. Ofta oroar sig föräldrarna för komplikationer och för tidig födsel och för hur de ska orka hantera vardagen med flera små spädbarn. Många funderar också över hur de ska klara sig ekonomiskt. Det är viktigt att trygga ett tillräckligt stöd för föräldraskapet och särskilt se till att familjen får hjälp med att sköta hushåll och barn. Kamratstöd hjälper också många.

Vad ska du som kommer i kontakt med familjer med tvillingar, trillingar eller fyrlingar beakta i ditt arbete?

Ge familjen tillräckligt med information om multipel graviditet och födsel, för tidig födsel, amning och barnvård.
Kartlägg familjens stödnätverk – hjälp behövs i synnerhet under spädbarnstiden.
Observera och berätta att de sociala förmånerna inte alltid beaktar att familjen ska få två eller tre barn på en gång.

Hänvisa familjen till coachning för flerlingsfamiljer. Ett omfattande gratis infomaterial (”Hyvä alku monikkovanhemmuuteen”) för handledare i coachning för flerlingsfamiljer hittar du på adressen www.suomenmonikkoperheet.fi.

Sporra och uppmuntra i stället för att vara upprörd
Gratulera de blivande flerlingsföräldrarna.
Uppmuntra familjen att behandla barnen som individer.

Boka separata mottagningstider för tvilling- och trillingbarn. Om du bokar en gemensam mottagningstid, till exempel för att familjen önskar det, ska du tydligt behandla varje barns frågor separat.
Uppmuntra pappan att delta i vardagen, speciellt under spädbarnstiden.
Tala om familjens ekonomiska situation
Familjens ekonomi belastas i synnerhet under spädbarnstiden. Du kan behöva förorda en sänkning av klientavgifterna för familjen.

Flerlingsbarn på dagis
När flerlingsbarn placeras i grupp ska man lyssna till föräldrarna.
Olikheter i syskonrelationerna mellan tvillingar och trillingar ska beaktas även i dagvården.

HUR BEMÖTA EN REGNBÅGSFAMILJ?

Med regnbågsfamiljer avses barnfamiljer där minst en av föräldrarna hör till en sexuell minoritet eller könsminoritet. Familjens vuxna kan alltså vara homosexuella, lesbiska eller bisexuella, eller transsexuella, transvestiter eller transgenderister – ibland flera av dessa. Familjerna har många olika former: Utöver samkönade par finns det också familjer med ensamföräldrar, bonusfamiljer, familjer som bildats av vänner och familjer där föräldraskapet delas mellan tre eller fyra vuxna. Barnen kan ha fått sin början hemma eller på en barnlöshetsmottagning, och i många familjer finns det också barn från tidigare förhållanden.

Servicekvaliteten får inte försämras på grund av den anställdas övertygelse, åsikter eller världsåskådning. När den anställda är medveten om sina åsikter, behåller sin professionella attityd och är villig att tillägna sig ny kunskap kan servicen vara jämlikt god trots eventuella fördomar.

Vad ska du som kommer i kontakt med regnbågsfamiljer beakta i ditt arbete?
Var medveten om dina fördomar och lyhörd för det annorlunda.

Det är viktigt att våga ställa frågor. När personen berättar kan du ta fasta på de ord med vilka han eller hon själv beskriver sig och sin familj. Om du ställer frågan “Kommer barnets pappa också till rådgivningen?” till en gravid kvinna som lever i ett samkönat förhållande får du en annorlunda reaktion än om du frågar “Kommer du ensam eller har du någon med dig?” eller “Vilka är medlemmarna i din familj?”.

Ge din klient lov att vara hel eller komma ut. I stället för mammor och pappor kan du tala om föräldrar. Du kan fråga en mamma som kommit ensam om det finns andra vuxna i familjen.

Även samkönade par kan behöva stöd för sitt parförhållande och sitt föräldraskap. Det är onödigt att vara blyg.
Ställ raka frågor. Var inte rädd för att göra bort dig. Om du säger något tokigt kan du be om ursäkt.

Det kan ibland kräva mer tid och kreativitet att bygga upp ett förtroende med klienter som tillhör sexuella minoriteter eller könsminoriteter än med majoritetsbefolkningen. Ofta är redan tröskeln för att söka sig till service högre än vanligt: En stor del av regnbågsfamiljerna oroar sig för diskriminering eller osakligt bemötande.

Om du inte vet någonting om regnbågsfamiljer eller aldrig träffat en sådan är det rejält, modigt och professionellt att erkänna det öppet. Då kan du gå från okunskap till att lära dig nytt.

HUR BEMÖTA EN FOSTERFAMILJ?

En fosterfamilj har barn som placerats i familjen genom stödåtgärder inom barnskyddet. De flesta fosterfamiljer har också biologiska barn. Vid långvariga placeringar sköter fosterföräldrarna allt som hör till barnets liv, och fosterfamiljen kan vara barnets enda familj. Ofta har barnet också kontakt med sina biologiska föräldrar. Därför är det viktigt att stödja fostrarsamverkan mellan fosterföräldrarna och de biologiska föräldrarna.

Barn som placerats utom hemmet är ofta besvikna på de vuxna och har tappat sin tilltro till dem. Det kan kräva hårt arbete att vinna deras förtroende. Det är inte lätt att förstå barnets beteende och familjen kan behöva professionell hjälp. En kontroversiell fråga med tanke på familjerelationerna är att samtidigt som familjen knyter familjeband och fosterföräldrarna försöker förstå vad som ligger bakom barnets beteende ska de vara beredda att ge bort barnet.

Vad ska du som kommer i kontakt med fosterfamiljer beakta i ditt arbete?

Fosterfamiljen är ofta en självvald familjeform och barnen är välkomna i familjerna.
Familjernas vardag förändras ständigt och livet formas av både socialmyndigheten och barnets biologiska föräldrar.

Fokusera på anknytningen mellan förälder och barn, och även på anknytningen mellan syskon i familjen. Särskilt emotionellt är det att vara förälder till en liten baby eller ett litet barn.
Syskonrelationer och föräldrarnas jämlikhet kräver medvetenhet och resonemang.
Barn som placerats utom hemmet har rätt till all vård, omsorg och specialistvård som finns att tillgå där fosterfamiljen bor.

Uppmuntra fosterföräldrarna till öppet och jämlikt samarbete med barnets biologiska släkt och socialarbetaren.
Inkludera barnet i samtalen

Barnet kanske har två familjer i sitt liv. Låt det leva ett fullgott liv i bägge.

Barnets familj är inte densamma som de vuxnas familj. Låt barnet definiera sin familj själv.
Barn som placeras utom hemmet kommer till en annorlunda familj än de tidigare haft och de behöver tid att anpassa sig.
Tala öppet om hur det är att vara fosterförälder och ställ frågor, om familjeformen är ny för dig.

HUR BEMÖTA EN FAMILJ SOM UPPLEVT OFRIVILLIG BARNLÖSHET?

Antalet familjer som upplevt ofrivillig barnlöshet har ökat under de senaste åren. Att uppmärksamma dessa familjers särskilda behov har blivit en ny utmaning för dem som jobbar med familjeservice. Den som möter dessa familjer i sitt arbete ska vara medveten om att barnlöshet och – ibland mycket långvariga – infertilitetsbehandlingar sätter sina spår och att såren inte alltid läks av att familjen får ett barn.

Vad ska du som kommer i kontakt med ofrivilligt barnlösa eller familjer som tidigare lidit av barnlöshet beakta i ditt arbete?
Ofrivillig barnlöshet är vanligt och drabbar vart femte par.
Ofrivillig barnlöshet är tabu.
Ofrivillig barnlöshet påverkar också parförhållandet.
De känslor som barnlösheten väckt försvinner inte när ett barn föds eller kommer till familjen.
Fråga, hör och lyssna
Fråga föräldrarna vilka känslor graviditeten och det kommande föräldraskapet ger upphov till.
Ta deras oro på allvar.
Ta upp känslorna och oron under varje besök och med alla föräldrar.
Hänvisa till kamratstöd
Se till att familjen inte lämnas ensam, hänvisa den till kamratstöd.
Erbjud skriftlig information.

Att bli gravid och få barn “botar” inte barnlösheten. Den barnlösas behov av stöd upphör inte i och med en graviditet! Att få barn är ofta en helande upplevelse, men smärtan över förlusten försvinner inte, utan får tvärtom kanske först nu rum att levas ut.

Sorgen över barnlösheten kanske fortgår då familjen önskar sig flera barn. Det leder till en konflikt: Hur kan jag sörja över att vi bara har ett barn, när jag i stället borde glädja mig åt just detta barn som vi så länge väntat på?

Många klarar resan från barnlöshet till barnfamilj en erfarenhet rikare, men barnlöshet är ändå förknippat med en risk för att möta svårigheter även inom andra områden i livet.

HUR BEMÖTA EN BONUSFAMILJ?

En bonusfamilj uppstår ur ett förhållande mellan två vuxna av vilka åtminstone den ena varit sambo eller gift och har ett eller flera barn sedan tidigare. Barnen existerar alltså redan när förhållandet inleds eller när man flyttar ihop. I en bonusfamilj ingår också ofta barn som bor på annat håll men tillbringar en del av sin tid i familjen.

Vad ska du som kommer i kontakt med bonusfamiljer beakta i ditt arbete?
Bonusfamiljer har en komplicerad struktur och skiljer sig på många sätt från “kärnfamiljer”.
Det speciella med att bilda en bonusfamilj är att de vuxna samtidigt blir både bonusföräldrar och partner.
Föräldern är kär i sin nya partner och kan förvänta sig att barnet ska ha liknande känslor för den nya vuxna i sitt liv.

I början består en bonusfamilj ofta av två separata familjer som bor tillsammans. Först efter en tid blir de två familjerna en bonusfamilj. För barnet innebär bonusfamiljen ett krav på att acceptera människor som barnet inte själv valt i sitt livsrum.
Bonusfamiljer kan få kämpa med svårigheter att anpassa sig till den nya familjestrukturen, barlast från det förflutna, utmaningar i det sociala föräldraskapet, försämrad ekonomi eller brist på social acceptans bland släkt och vänner.
Barnens umgängesrätter och vårdnadsavtal påverkar i hög grad vardagen i bonusfamiljen.
Ofta belastas skilsmässo- och bonusfamiljer av vårdnadstvister som vanligen kräver att socialmyndigheterna gör en utredning.
Vårdnadstvister som avgörs i rätten förutsätter ofta tilläggsutredningar och beslutet kan därför dröja upp till flera år.

Bonusfamiljerna har behov av särskilt stöd när familjen bildas. Alla familjemedlemmar behöver stöd i den nya situationen för att få familjelivet att fungera.

Nya syskonrelationer

Barnen i en bonusfamilj kan ha tre slags syskon i familjen. Utöver sina biologiska helsyskon kan de ha halvsystrar eller halvbröder, som har samma biologiska mamma eller pappa som de själva. Barnen kan också få bonussyskon från den nya bonusmammans eller bonuspappans tidigare förhållande.

När en bonusfamilj bildas måste barnen söka sig en ny plats och en ny roll. För en del barn kan det vara en lättnad: Familjens minsting blir plötsligt storebror eller storasyster. För andra kan det kännas som en förlust då de inte vill ge ifrån sig sin särställning.

Tidvis kan barnen bilda allianser, ibland gadda ihop sig på ett skadligt sätt. Det krävs tid och anpassning för att fungerande syskonrelationer ska kunna uppstå.

I bästa fall erbjuder bonusfamiljen barnet en större gemenskap som är trygg och som ger barnet möjlighet att i lugn och ro öva sig på sociala färdigheter och på att fungera i grupp med andra barn.

HUR BEMÖTA EN FAMILJ MED EN FÖRÄLDER?

Med familjer med en förälder avses familjer där vardagsrutinerna i regel sköts av en förälder ensam. I denna grupp ingår alltså ensamföräldrar, föräldrar med delad vårdnad, föräldrar med växelvis boende barn och de som väntar barn ensamma. I Finland är över en femtedel av alla barnfamiljer enföräldersfamiljer och vart tredje barn lever i något skede av sitt liv i en sådan familj. Över 80 procent av familjerna med en förälder lotsas av en kvinna.

Ur barnens synvinkel är enföräldersfamiljen en hel familj, liksom vilken annan familj som helst.

Vad ska du som kommer i kontakt med familjer med en förälder beakta i ditt arbete?
När man träffar familjer med en förälder är det viktigt att lyssna till familjens berättelse.
Att vara ensamförälder behöver inte vara ett olyckligt problem, utan det kan vara självvalt och en trygg och lugn familjekonstellation i jämförelse med det som varit.
Familjen kan ha bara en förälder till följd av skilsmässa eller partnerns död, men det kan också vara planerat.
Barnet kan ha nära relationer till sin andra förälder eller till andra vuxna.

Familjer med en förälder är mer ekonomiskt utsatta än andra familjer. Ekonomin påverkas av att familjen har tillgång till endast en förälders inkomster, av att kvinnor i genomsnitt har lägre lön än män och av att småbarnsföräldrar kan ha svårt att få arbete.

I familjer med en förälder är det viktigt att utreda förälderns nätverk: Finns det vänner, en relation till den eventuella tidigare partnern, kamratstöd? Får familjen hjälp i vardagen eller tillbringar föräldern all sin tid med barnen?

Många ensamföräldrar behöver hjälp med det praktiska. Även ett litet stöd i vardagen hjälper dem ofta att orka bättre.

Print this page